Logo+Social+Nyhetsbrev

MittiprickteaternGilla oss på facebooknyhetsbrev

Othello på Mittiprickteatern

Tänk om vi människor lärde oss att snacka med varandra! Så många krig, missförstånd och skilsmässor som kunde undvikas. Fast så få romaner och pjäser som skulle se dagens ljus. Redan Shakespeare beskrev denna förgiftande ickekommunikation, ”Othello” är en enda lång gastkramare på temat.

Här möter vi den bittre och i karriären förbigångne Jago, som vill hämnas sin orättvise chef Othello genom att sprida rykten om att chefens älskade fru Desdemona är otrogen med Cassio. Trams alltihop förstås, vilket vem som helst – förutom då Othello – inser bara genom att kasta en blick på Desdemona som lyser av kärlek till maken. Men hellre tror Othello på skiten Jago sprider än ställer en rak fråga till hustrun. I stället slår han helt enkelt ihjäl henne. För ”hederns skull” som han påstår. Så urbota korkat alltihop men tyvärr ändå en berättelse lika mycket om Shakespeares tid som om vår egen. Den inskränkta dumheten regerar.

Originalversionen av ”Othello” handlar om en hel del annat också och är tre timmar lång. Här har Niklas Halds bearbetning skalat av och ner berättelsen till en timme. Regi och scenografi följer upp med en rättfram iscensättning på en renskrapad scen med endast två griffeltavleskärmar där pjäsens rollfigurer hängs upp på krokar. För varje rollbyte växlar skådespelarna kostym och det fungerar också alldeles utmärkt när de ibland agerar mot ”tomma” dräkter. De första ögonblicken med Ulrika Hanssons Desdemona och Jesper Arins Othello, är fyllda av öm värme medan Henrik Gustafssons Jago stampar likt en mörk olyckskorp bak deras lycka. Fint och koncentrerat,

Pia Huss, Dagens Nyheter 160912